When life gives you lemons find some Tequila and salt.
Hemskaste hemskaste morgonen. Fick ett negativt besked och det var inte vad jag behövde. Snälla kan det gå bra för mig någongång. Känner att borde det inte vara min tur snart? Så himla dåligt karmakonto kan jag väl ändå inte ha.. eller haha kanske det. Har inte hetsat iaf fast jag tänkt 1000 gånger att nu kan jag lika gärna äta tills jag inte känner något mer. Men inte hetsat. Känns bättre nu. Ska plugga gå en promenad med en kompis och sen på kvällen ska jag och en annan dricka lite vin. Egentligen gillar jag inte att gå ut för känner mig tjockast i hela världen då. Men det är skönt att dricka, dansa, glömma.
Mat:
Gröt + mjölk: 105 kcal
Ananas: ca 150 kcal
Köttfärssås + lite makaroner: max 400 kcal
Tänker äta gröt igen och sen max 2 glas vin och en shot. Så ovanstående + 500 kcal för att vara på den säkra sidan. Det är svårt att uppskatta alkohol kcal men ett glas vin kan inte vara mer än 125..tror jag. Känns som vissa grejer har jag stenhård koll men typ vin är svårt att uppskatta för man kan ju inte direkt ha med sig ett dl mått på krogen. haha
Försök ha den bästa fredagen nu!
fuckfuckfuckfuck
Orkar inte. Ångesten ligger och skaver i magen konstant. Sjukt mycket att göra i skolan det dödar mig. Vet inte om jag kommer klara det eller klara någonting. Klara livet, klara skolan, klara att bli perfekt. Vem är jag egentligen? Känns som jag inte spelar någon roll. Känns som inget spelar någon roll. Vill vara perfekt. Vill vara lycklig. Vill vara stark och klara allt.
Valborg
Valborg var sjukt kul. Ville gråta dock över en del bilder. Kan jag sluta vara så fet. Äcklig äcklig äcklig. Har varit alldeles för mycket alkohol och mat och idag när jag vaknade upp var jag mätt. Haha hur sjukt är inte det ;( Egentligen borde jag sluta dricka för det är i prinicip alltid då jag går över gränser och jag kan inte stå emot mat när jag är full eller ännu värre dagen efter. + att jag aldrig blir frisk heller och inte kan träna.
Idag är det måndag och ny vecka. Jag måste försöka tro på mig själv att jag ska klara detta annars kommer det aldrig gå.
Veckan och tiden som gått
Klarade påskhelgen 2 dagar. Sen brast det. Åt åt åt hela tiden. Herregud. Hatar när man är någonstans och det finns hur mycket mat som helst. Därför det är bättre att inte bo hemma. För hemma finns det alltid mat. Kände mig som en ledsen strandad val när jag åkte hem. Dock visade vågen hemma på 4 kg mindre än när jag var hemma förra gången... Inte för att jag märker någon skillnad. Måste köpa en våg. Och ta mina mått. Och ta tag i träningen. Kände efter att ha ätit konstant i tre dagar att det är inte värt det. Har tappat mina mättnadskänslor. Hur mycket jag än äter kan maten ändå aldrig fylla det tomrum jag känner. You can't eat your problems away.
Hursomhelst. Denna vecka har varit bra matmässigt. Inte gått över 1200 någon dag och det är känns så skönt. Känns som jag har kontroll. Och då är jag lugn, då blir allt bra. Inte alls sugen på att hetsäta. Och det känns så skönt. Vill så gärna tro att denna gång kommer jag lyckas. Att det ska vara över nu, all strävan och kamp. Nu kommer även jag bli smal och perfekt och slippa allt grått som finns inom mig. Men vågar inte hoppas på för mkt. Vet hur lätt jag failar.
Imorgon börjar valborgshelgen och med tanke på att jag köpt en box vin känns 1200 inte som ett seriöst tal. Men hallå måste man räkna alkoholen? Det som gör en glad kan väl inte innehålla några kcal ;) Allvarligt talat. Jag tänker skita i kalorierna valborg iaf när det gäller alkoholen. Tänker inte äta något onyttigt. Valborg ska bli så kul!! Är sjukt stort i staden jag bor i just nu. Pepp!!
Ah gud vad mkt onödigt jag skriver men det känns så skönt att skriva av sig här. Vet inte vem som läser eller om någon ens gör det men om ni gör det så puss och kram och kämpa på. <3
-
En konstant känsla av oro och rastlöshet. Trivs inte här. Det är ingen plats för mig. Jag vill känna mig lugn, tillfreds, frid. Det kryper i kroppen och jag vet att det är då det är farligt. Det är då jag är elak mot mig själv. Men det är ok för jag förtjänar det. Vill vara stark. Så stark som andra ser mig. Har hintat för vänner om att jag egentligen inte alls mår bra. Men det blir inte mycket mer än så. För även om jag berättat så är jag ju fortfarande glad när jag är med dem. Skämtar och spelar pajas. Skrattar. Så inte konstigt att de inte tar mig på allvar. Och visst jag är glad när jag är med dem. Men såfort jag är ensam med mig själv får jag panik. Det är det jag inte klarar av. Vet inte vem jag är då. Jag vill vara smal. Jag vill vara fin. Det är allt jag vill. Perfekt. Som jag ser ut nu är min kropp ett resultat av mina misslyckanden.
Begin to be now what you will be hereafter
Jag vill inte vara den feta tjejen som får andra att se smala ut. Jag vill vara den smala tjejen som får andra att se feta ut. Provocerande jag vet. Men med tanke på att jag själv är en tjockis får jag väl ändå skoja om andra tjockisar. Är väl ok att skämta om sig själv. Hursomhelst hur skönt skulle det inte vara att åtminstone en sommar kunna vara på stranden utan att förväxlas med en blåval. Liksom känns inte schysst, folk tror blåvalen kommit till en sjö i Sverige och så är det bara jag. Haha. Men vet jag troligtvis inte kommer kunna gå ner så mycket så jag känner mig bekväm med mig själv. Inte lång tid kvar ju. Och jag vet jag är svag. Vill vara stark. Ska försöka vara det. Vill lyckas.
Don't forget..
Jag har ett mål, och en plan för att nå dit. Jag vill gå ner i vikt. Känner mig inte bekväm eller trivs med min kropp som den är nu. Vill sluta kväva min ångest med mat. Jag spyr inte, mår bara inte 100 % om man säger så hah. Vill bara fin och smal. Det är 7 veckor kvar till sommaren. Jag startar den här bloggen som en hjälp för mig att gå ner i vikt. Har försökt tusentals gånger förut känns det som men tänker att det kanske är lättare att motstå frestelser och lyckas om man måste skriva ut det. Tänker uppdatera med matintag, träning (när jag blivit frisk, blä typ alltid sjuk), och pepp!